Skydd av kända konstverk

För att målningar ska kunna bevaras till eftervärlden måste man ägna stor uppmärksamhet inte bara åt restaureringen av konstverken, utan också åt den miljö i vilken de bevaras. För att en målning ska kunna föras vidare till kommande generationer räcker det inte att bara restaurera den. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att säkerställa att konstverket hålls i gott skick. ”Jag arbetar för att skapa miljöer i vilka konstverken förvaras vid den temperatur som är mest lämplig för bevarande”, säger Kikuko Iwai, en av Japans få målningsrestauratörer. Iwai är en pionjär inom sitt område. Som frilansare har hon i cirka trettio år arbetat tillsammans med konstmuseer, privata samlare, gallerier och konstnärer, både i Japan och runtom i världen. Hon har arbetat med målningar skapade av mästare som Rembrandt, Van Gogh, Picasso, Monet och Matisse. Hennes erfarenhet omfattar även ett brett spektrum av japanska konstnärer, inklusive Yasuo Kazuki, Tsuguharu Fujita och Kiyoshi Yamashita, samt ukiyo-e-konstnärer som Hiroshige, Sharaku, and Hokusai. Utöver detta är hon känd för sitt arbete vid Chiba University, där hon restaurerade en mycket sällsynt och synbart försämrad Disney-animation.

Praxis inte olik medicin Enligt Iwai kan en målningsrestauratör jämföras med en familjeläkare. Målningsrestauratörer avlägsnar damm och smuts som ansamlas när konstverken ställs ut, samt utför underhåll på verken när de skadas eller börjar visa tecken på att åldras. I den bemärkelsen skapar en restauratör ett band till de konstverk de arbetar med. Ungefär som en läkare knyter an till sin patient. När restauratören märker att något är fel, gäller det att fundera ut lämplig behandling. ”Det viktigaste är att observera. Precis som sjukvården för detaljerade journaler för varje enskild patient, utarbetar vi tillståndsrapporter och kontrollerar konstverkens tillstånd med jämna mellanrum. Det utgör grunden för hela vårt arbete. Att föra dessa rapporter innebär ett tung ansvar, eftersom de innehåller den enda restaureringsinformation som framtida restauratörer kommer att kunna ta del av”, säger Iwai. ”När restaureringar ska utföras anförtros jag ett konstverk under en tidsperiod som sträcker sig från sex månader till ett år. Det första jag gör är att registrera verkets tillstånd. Därefter gör jag olika tester, bland annat för att fastställa vilka material verket är tillverkat av. Det är först efter att ha fastställt vilken typ av behandling som behövs, som jag påbörjar själva arbetet.

”Inta en osynlig roll och försök läsa konstnärens tankar.” Iwai började arbeta med målningsrestaurering 1974. Hon blev introducerad till yrket av sin far, som själva arbetade med byggteknik på ett konstmuseum. Vid den här tiden var hon fortfarande student, med siktet inställt på att bli konstnär, men hon fann målningsrestaurering så intressant att det blev hennes yrke. Hon studerade restaureringstekniker i Japan och tillbringade en hel tid på Londons konstmuseer. Även om hon naturligtvis lärde sig användbara tekniker i London, var det idéerna hon plockade där som skulle visa sig vara den verkliga tillgången. ”Jag lärde mig väldigt mycket om att värdesätta originalitet. Behandlingsmetoderna skiljer sig åt för varje enskilt konstverk. Även om de har målats av samma konstnär,” säger hon. Erfarenhet kan vara värdefullt när det kommer till att fatta konkreta beslut, men ödmjukhet är lika viktigt. Om man överskattar sitt eget hantverk kan man lätt förstöra ett konstverk. ”Jag börjar alltid med att fundera över hur jag kan använda konstnärens sinnelag för att föra verket närmare sitt ursprungliga tillstånd, och hur jag kan göra för att hålla det tillståndet vid liv. Jag anser att en restauratör måste inta en osynlig roll. Om restaureringen sticker ut för mycket, kommer det att leda till att verket förlorar sin egen originalitet.

Noggrant utvalda verktyg skyddar verkens originalitet

En mängd olika verktyg används för olika restaureringsprocesser: allt från teknisk utrustning som förstoringsglas, mikroskop, hygrometrar och illuminometrar, till medicinska skalpeller, snickeriutrustning, skrivpenslar, suddgummin och till och med kemikalier. Retuscheringar görs genom att man löser upp pigment med exempelvis syntetiska hartser. ”Vetenskapen bakom olika restaureringsprocesser utvecklas snabbt. Men man bör alltid välj material som inte skadar originalet och som säkert kan tas bort vid framtida retuscheringar,” säger Iwai. Det är därför man inte använder oljebaserade färger när man retuscherar oljemålningar. Istället använder man exempelvis lim och skalare som har genomgått omfattande säkerhetstester. Men även om något är säkert kan det fortfarande skada konstverkets struktur. Att fatta rätt beslutet är oerhört viktigt.

Iwai har bland annat använt Vaisala HUMICAP® Handhållen fukt- och temperaturmätare en hel del under de senaste tjugo åren.

”Det var en naturvårdsforskare vid ett nationellt konstmuseum i Storbritannien som rekommenderade det här verktyget och sedan dess har jag använt det.” Mätningen tar bara några sekunder och den digitala displayen är enkel att avläsa. Men framförallt är den tillförlitlig,” säger Iwai. Vid konservering är det mycket viktigt att man kontrollerar fuktighetsnivåerna i utställningsrummen. Vid de tillfällen då ett konstverk lånas in från utlandet måste man förhålla sig till minutiöst detaljerade avtalsvillkor som kräver att verket förvaras i en miljö som har en fuktighetsnivå på 50 % +/- 5 och en temperatur på 20 °C +/- 2. Dock varierar utrustningen, metoderna, placeringen av mätenheterna och antalet enheter från ett konstmuseum till ett annat. ”Jag reser regelbundet till de här platserna för att utföra kontroller. Jag använder en Vaisala-transmitter för att få ett mätvärde, som jag sedan använder som standardvärde. När ett mätvärde avviker från det angivna acceptansintervallet, om så bara mycket lite, ger jag strikta råd till intendenter och de som ansvarar för konstmuseet.

Fuktighetsjusteringar är avgörande

Nyligen arbetade Iwai på en Picassomålning som var över 80 år gammal. Man kunde se att färgerna flagnade och duken hade sjunkit ihop så mycket att den nuddade träramen. För att bevara verket var man tvungen att lossa duken från ramen och istället montera den på en ny panel, utformad i bevarande syfte. Processen innebär att man applicerar ånga bakifrån, mäter fuktighetsnivån och sedan långsamt och ytterst försiktigt sträcker ut duken. Det behövs knappast sägas att det här är ett extremt delikat arbete, där ett enda litet misstag kan skada ett världsberömt konstverk för gott. Det som underlättar arbetet är fuktighetsmätningar.
”Även små ändringar i fuktighetsnivåerna leder till att duken förändras avsevärt.” Fuktighetsjusteringar är helt avgörande när man arbetar med målningar,” säger Iwai.
”En förhöjd fuktighetsnivå kommer att leda till att duken mjuknar.” Om man i det här tillståndet sträcker ut duken tills ytan är jämn och sedan låter den torka, kan man eliminera slapphet utan att förlora målningens integritet. En fuktighetsnivåskillnad på bara 1–2 procent kan vara helt avgörande, vilket innebär att mätenheten måste vara extremt noggrann. Annars är den oanvändbar.”

Restaurering + bevarande = skydd

Kikuko Iwai lägger också stor vikt vid bevarande av konstverk. Utöver sitt restaureringsarbete har hon ofta anlitats som ansvarig för förvaringen av de konstverk som lånas ut från japanska konstmuseer till utställningar utomlands. Under detta arbete har hon börjat intressera sig för vad som kan göras för att säkerställa att ingen skada sker på målningarna när de flyttas från en miljö till en annan. Om man till exempel kunde mäta och registrera fuktighetsnivån inuti en fraktlåda i ett flygplan, skulle det då vara möjligt att tillämpa nya skyddsåtgärder baserat på denna information? Skyddsåtgärder. Det är det här det kokar ner till.
”Konstrestauratörer finslipar sin egen känslighet och sin känsla för skönhet. Det viktigaste av allt är respekten för konstverket. Vi får aldrig förstöra det som konstnären ville skildra.”